top of page
asa_strand.jpg
asa_bg_mobilmenu.png

Några ord om badvatten ...

Havet är en del av vårt ekosystem. Liksom sjöar, bäckar och vatten i allmänhet. Det lever och innehåller liv. Det innebär att det vatten du simmar i ena dagen inte är samma vatten du kliver i några dagar senare. Och det är bra. Det är faktiskt helt nödvändigt. 
 

EU-bad


Alla större badplatser inom EU registreras som EU-bad och regleras och klassificeras därefter utifrån ett så kallat ”EU direktiv”. Vår strand, Sörvik eller Vita Sand som de flesta säger, är också ett EU bad. Det innebär bland annat att kommunen upprättar en ”badvattenprofil” och tar vattenprov minst en gång per månad under badsäsong. Provresultaten rapporteras till Havs- och vattenmyndigheten, och utifrån en fyraårsperiod av sådana prov klassificerar myndigheten badplatsen. Kommunen anslår sedan klassificering vid badplatsen.


Alla badplatser kan någon gång få ett mindre bra provresultat. Det kan vara tillfälligheter, det kan vara för att proven tagits efter några dagar med mycket regn som dragit med sig partiklar från marker och klippor ner i havet, det kan vara utsläpp från båtar eller lantbruk. Vind och strömmar kan skapa olika förutsättningar från en badvik till en annan, från en dag till en annan. 
 

Är det farligt att bada vid förhöjda värden?


Nej. Åtminstone inte mer farligt än att bada någon annan stans. Och inte mer ”farligt” än det var att bada i Sörvik än innan dessa prov togs. Eller farligare än i viken bredvid. Ett badvattenprov är en ”ögonblicksbild” just då, när provet togs, och säger inte nödvändigtvis någonting om badvattenkvalitén idag och i morgon.

Njut av havsbadet!


Så vitt vi förstår kommer det som alla andra somrar vara alldeles underbart att bada i Sörvik också i år. Det kan, liksom det kan överallt, alla somrar, finnas någon eller några enstaka dagar; efter häftigt regn eller andra oförutsedda händelser, då vi kanske skall stanna på stranden i stället.

Men alla andra dagar hoppas vi att du njuter av salta havsbad och vår fantastiska vita sand.

 

/Peter och Annika

bottom of page