En berättelse
om längtan
Vad handlar det där med camping om egentligen? Är till exempel berättelserna om likadana wct-overaller sanna eller bara elakt förtal? Camping är nog olika saker för olika människor, också för olika campare. För mig handlar camping om längtan, samhörighet och avkoppling! Och det tror jag det gör för alla campare - på ett eller annat sätt. Ett sätt att bryta vardagen, att få vara sig själv. Det kanske låter pretentiöst och högtravande. För den oinvigde kanske helt absurt. Hur kan det vara frihet att knö ihop sig på åtta, tio kvadratmeter, eller att sova i tält; med två cm liggunderlag och sovsäck som enda barriär mot bar mark?
Då, när allting började var det kanske lättare att se behovet att komma någon annan stans. Bort från alla måsten, den dagliga stressen med normala rutiner, men varför lämnar vi bekvämligheten och 60-tummaren idag? Av precis samma skäl tror jag. Att för en kort tid slippa ifrån krav och måsten som följer med och bara få vara ett tag. Och om det är campingens själ, om den nu har en sådan, tror jag den alltid varit den samma. Ända sedan campingplatserna började växa fram någon gång i början av förra seklet ...
Före nittonhundratalets början var det enbart de allra mest välbeställda som kunde sägas ha någon fritid alls. Industrialismen kom med arbetsdagar på allt mellan tolv och sexton timmar om dagen, sex dagar i veckan. Men i takt med att allt fler fick kortare arbetstid på lördagar gavs stadsborna möjlighet att lämna stan. Platserna man valde att åka till, med cykel, tåg och senare bil, för att bada och koppla av var ofta de allra vackraste platserna vid hav och sjö. Och därför ligger fortfarande många av Sveriges campingplatser vid de mest natursköna platser. Det började med någon, vem vet ingen, och med tiden tog fler och fler med sig tält för övernattning, men också som skydd mot dåligt väder eller allt för mycket sol ...
Campingplatsen vid Åsa havsbad etablerades i mer formell mening 1934. Men då hade Åsa redan varit en plats för bad och lägerliv under många år. Eftersom nästan alla av de tidiga campingplatserna växte fram spontant på detta sätt är det svårt att säga vilken som är landets äldsta. Men att Åsa Camping & Havsbad är en av dem är högst sannolikt.
Så småningom. När allt fler fick möjlighet att skaffa bil och när ny semesterlag gav alla rätt till tre veckors semester 1938 tog campandet fart. Tio år senare tillverkar Sörbys mekaniska verkstad i Örebro den första svenska husvagnen. Och på den vägen är det...
Fortfarande upptäcker allt fler just friheten i att campa. Idag finns det campare i alla socioekonomiska skikt, från alla delar av landet och utlandet och i alla åldrar. Det finns campingplatser vid havet, mitt i skogen och på fjället. Det finns de som har tjugo platser till de som har långt över tusen. Det finns campare som aldrig skulle sätta sin fot på en minigolfbana och de för vilka den är en självklarhet. Hur många som egentligen campar varje år är svårt att säga. Det finns de som räknat ut att minst en miljon svenskar campar – sannolikt är det ännu fler. Finns det någon gemensam nämnare skulle det kunna vara att de allra flesta tycks vara utåtriktade, sociala personer. Som har lätt för att möta andra och för att bjuda på sig själva ...
Redan när campinglivet växte fram sökte sig många till samma platser. Signaturen Eskil, som midsommarafton 1929 skickar ett av vykorten, som bilderna på den här sidan är hämtade ifrån, till sin vän Josef i Göteborg, skriver om Åsa att “här är ungefär 50 tält i en klunga”. Trots att det var i närmast oändligt med plats då valde man ändå närheten till andra. En fin bild av hur människor, trots att man i vardagens jäkt kan få för sig annat, ändå vill väl och tycker om varandra.
Fortfarande erbjuder campinglivet unika möjligheter att lära känna nya vänner. På ett sätt som sällan sker i vardagen då de flesta bara umgås inom egna skrån. Du vet, läkare umgås med andra inom sjukvården, öbor med andra öbor, pensionärer med andra pensionärer och så vidare. Så är det inte på en camping; här bor ekonomichefen granne med förskolläraren som bjudit in juristen mitt emot. Som i sin tur tog med sig före detta taxichauffören och dennes familj...
Det mesta tyder på att de första som en gång drogs till Åsa havsbad och som etablerade en campingplats här gjorde det för naturens och havets skönhet, för att umgås otvunget och för lugn och ro. Och även om Åsa idag är en modern anläggning med allt vad man förväntar sig av en sådan är vi stolta över vår historia och försöker verka i samma anda som fick Eskil och de andra att en gång söka sig hit.
Träningsoverallerna då? Jo, de finns också. Precis som jeans, kostymer och alla andra varianter - eftersom man får vara som man vill på en camping. Och det är kanske just det som är camping - friheten att välja själv, att få vara som man är, när man vill. Åsa är vår idyll vid havet! Jag hoppas att det blir din också!
/ Peter
